Celiaki i olika former | Glutenfria Godsaker

För mig kom min celiakidiagnos som en blixt från klar himmel för 3 år sedan. Jag trodde precis som många andra att magbesvär var det enda symtomet på glutenintolerans. Själv hade jag känt mig trött och orkeslös en tid och hade järnbristanemi men tanken att det skulle bero på celiaki slog mig aldrig.

Nu vet jag att celiaki är en till stor del dold sjukdom där man beräknar att ungefär 100 000 personer i Sverige har sjukdomen utan att ha fått en diagnos. Totalt beräknas ca 140 000 personer, dvs 1-2 % av Sveriges befolkning ha celiaki och två tredjedelar har alltså en oupptäckt celiaki. Celiaki klassas som en folksjukdom i Sverige och är en av de vanligaste kroniska sjukdomarna hos barn.

Symtomen kan variera från de klassiska med magbesvär som diarré, magont, uppblåst mage och illamående till mer diffusa symtom som depression, infertilitet, hudbesvär och viktnedgång eller som i mitt fall trötthet och blodbrist. Jag har en så kallad "tyst celiaki" och får inga märkbara symtom om jag får i mig gluten, men tarmslemhinnan skadas ändå. Ofta får jag frågan "Hur känslig är du mot gluten?" av bekanta och restaurangpersonal. Den frågan är inte relevant. Har man celiaki så finns det ingen grad av känslighet. Det är nolltolerans som gäller. Man kan få olika kraftiga symtom men oavsett om man får symtom eller inte så skadas tarmslemhinnan när man får i sig gluten, oavsett mängd, och det tar lång tid innan den läker.

Om man som glutenintolerant får i sig gluten leder det i längden till näringsbrist och man har också sett samband mellan obehandlad celiaki och sjukdomar som cancer, diabetes och benskörhet. Att som jag ha en tyst celiaki har både för- och nackdelar. Jag är självklart glad att slippa besvär (vet att många av er ligger sjuka med magont, kräkningar och andra hemska symtom i flera dagar efter att ni fått i er en smula gluten) och vara orolig för att bli sjuk om jag tex är på semester och äter på en restaurang som inte har full koll på gluten. Men samtidigt är det en varningssignal som jag inte upptäcker. Vilket innebär att jag troligtvis får i mig mer gluten av misstag än jag skulle fått om min kropp sagt ifrån. Vilket i sin tur är värre i längden. Samtidigt känner jag mig ändå lyckligt lottad över att min celiaki har upptäckts. Tänk alla 100 000 människor bara i Sverige som går runt med oupptäckt celiaki och äter gluten helt omedvetna om vilka risker det medför. Därför tycker jag att det är viktigt att allmänheten får mer kunskap om gluten och celiaki, inte minst så att fler kan upptäcka sin sjukdom och få en diagnos, men också så att vi glutenintoleranta ska slippa känna oss besvärliga och behöva förklara för andra hela tiden.

Till sist vill jag än en gång poängtera att celiaki inte är en allergi utan en autoimmun sjukdom. Skillnaden är stor. Men det skriver jag mer om en annan gång..