Min celiakihistoria | Glutenfria Godsaker

Jag fick min celiakidiagnos i februari 2014, när jag var 28 år gammal. Sommaren 2013 konstaterades att jag hade järnbristanemi med ett Hb-värde (blodvärde) på 82. Normalvärde för kvinnor är 120-155. Jag hade känt mig väldigt trött och orkeslös en tid men inte reflekterat över att jag kunde vara sjuk. Jag hade också låga järndepåer i kroppen och fick järntabletter utskrivet. Man påbörjade också en utredning av orsaken till anemin. Det togs prover och man gjorde olika undersökningar för att bland annat se om det kunde vara cancer av något slag. Hela den här perioden fram tills att jag fick min diagnos var jobbig och jag var orolig för leukemi eller annan cancer. Jag kände ju inte igen mig själv eftersom jag var så trött och ibland grät jag av ren utmattning efter en arbetsdag.

Jag minns att läkaren som utredde min järnbrist till slut drog slutsatsen att den måste bero på att jag brukade vara ute och springa ganska mycket. Han menade att när man springer slås röda blodkroppar sönder i själva stegisättningen och nästan alla elitlöpare har blodbrist. Visst gillade jag att springa men jag tränade inte överdrivet mycket och vid den här tiden ska tilläggas att jag inte ens orkade springa särskilt mycket. Så jag trodde inte alls på hans förklaring. Det verkade mest som om han ville lägga ner utredningen och ge mig något slags svar.

Som tur var togs fler prover på vårdcentralen och efter ungefär ett halvår tog man prov på celiaki. Jag hade aldrig haft en tanke på att det skulle kunna vara det eftersom jag aldrig haft problem med magen. Blodprovet tydde ändå på celiaki och det gjorde att jag fick göra en gastroskopi. Jag själv tyckte att det verkade onödigt eftersom jag var säker på att det inte var det jag hade. Min uppfattning då var att man var tvungen att ha magbesvär för att ha den diagnosen och jag mådde ju inte dåligt när jag åt gluten.

I efterhand har jag tänkt på att jag faktiskt åkte in till sjukhuset akut två gånger inom loppet av ett år med misstänkt blindtarmsinflammation. Första gången var ganska precis ett år innan jag fick min diagnos. Man opererade aldrig bort blindtarmen utan inflammationen fick läka ut av sig själv och läkarna var aldrig helt säkra på att det var blindtarmsinflammation. Med facit i hand kan jag undra om de attackerna kan ha haft något samband med min celiaki.

Jag älskade att baka även vid den här tiden och jag åt mycket bröd och bakverk med gluten. Därför kom det som en blixt från klar himmel när det vid gastroskopin konstaterades direkt att det var celiaki. Läkaren sa att de inte ens behövde skicka in biopsin från tolvfingertarmen för att det var så tydligt att det var celiaki. Jag hade inget tarmludd alls. Det som normalt ser ut som en frottéhandduk med tarmludd var på mig en slät och glansig yta. Läkaren konstaterade att det var ett typexempel på celiaki och att jag skulle sluta äta gluten omedelbart. Jag minns att jag grät när jag kom ut från sjukhuset. Jag som älskade bröd och framför allt bakverk. Tårtor, bullar och kakor. Jag älskade inte bara att äta det utan även att baka. Nu skulle jag inte kunna äta gott längre och dessutom skulle mitt största intresse tas ifrån mig. Jag var förkrossad. För inte kunde man väl baka glutenfritt? Jag rensade frysen från kakor och bullar och det var jobbigt att göra sig av med allt gott.

Men så började jag titta på alla glutenfria alternativ som fanns och jag blev positivt överraskad. Det som jag först såg som världens undergång vändes plötsligt till något spännande och faktiskt lite roligt. Att utesluta vete, råg och korn ur min kost behövde inte betyda att jag skulle bli tvungen att avstå från allt som jag tyckte om. Jag blev snabbt peppad att börja baka glutenfritt och experimentera med glutenfria mjöler. En vecka efter att jag fått diagnosen startade jag en glutenfri blogg. Jag ville dela med mig av mina recept och det jag bakade. Och på den vägen är det..

Idag är jag inte alls ledsen över att jag har celiaki. Jag anser inte att jag behöver offra något på grund av min celiaki och jag har förstått att det går att äta minst lika gott utan gluten. Att bakningen blivit mer av en utmaning gör att det dessutom är roligare att baka nu än tidigare och jag är så oändligt tacksam för att ni är så många som inspireras av min bakning och vill ta del av mina recept. All kärlek jag får från er gör min bakglädje ännu större så TACK för att ni finns, ni är underbara.

Följ mig gärna på Instagram , Facebook och Pinterest för mer inspiration!

Och du! Glöm inte att fira Celiakidagen med Celiakibakelsen !

Läs också: Celiaki i olika former